Vad är det som driver journalistiken idag? Är det att hitta och förmedla sanningen eller räcker det med att hitta och sprida det som för stunden upplevs vara nyheter?

Jag menar att det är stor skillnad mellan dessa förhållningssätt. Att leta efter sanningen innebär kontroll och dubbelkontroll av uppgifter som t ex olika typer av makthavare presenterar. Vem har tagit fram uppgifterna? Stämmer uppgifterna? Vad säger forskare och andra med fördjupade kunskaper i ämnet om uppgifterna? Vem tjänar på att dessa uppgifter sprids? Och så den självklara journalistiska frågan – varför har uppgifterna tagits fram och presenterats just nu? Kan det till och med handla om villospår som presenteras för att dölja något annat?

Och det innebär att uppföljningar måste göras för att se vad som hänt efter att uppgifterna publicerades. Har nya fakta kommit fram? Har de makthavare som spred uppgiften genomfört det som de lovade att de skulle genomföra? Och så vidare… Allt i ständig jakt efter sanningen och en ambition att avslöja brutna löften, lögner och villfarelser.

Men om målet med journalistiken är att hitta och presentera nyheter, utan någon större kontroll av, eller koppling till, vad som är sant eller det bakomliggande syftet med uppgifternas spridning, blir arbetsbördan ute på redaktionerna avsevärt lättare. Då räcker det med att publicera nyheten, helst först av alla, så rappt och slagkraftigt som möjligt. Och sedan göra uppföljningar vars främsta syfte är att dra nytta av uppmärksamheten med nya vinklingar så länge klicken och kommentarsfälten visar att nyheten väcker intresse.

I jakten på sanningen krävs ambitiösa och kunniga reportrar och redaktioner som ges tid att göra professionella jobb. I jakten på nyheter krävs främst snabba ryck och en förmåga att pumpa upp nyheter för maximal genomslagskraft.