Funderingar och poesi om sånt som är hållbart, sånt som borde vara det, sånt som är lite småkul och sånt som mest bara är frustrerande. (Det är fritt att sprida länkar till bloggen och inläggen med angivande av källa.)
Gråten
syns inte
men finns där
ändå
som en mörk klump
någonstans
mellan bröstkorgen och halsen
färgad i en blå ton
som sipprar ut
i små puffar
påverkar
tankar och känslor
gör oss ömtåliga
så oerhört ömtåliga
Gråten
vågar inte
komma fram
gömmer sig
bakom vuxenmasken
som ingen
absolut ingen
får se
bakom
Din feedback är min drivkraft. Om du har något att säga om detta inlägg eller något annat ämne, tveka inte att kontakta mig via kontaktformuläret eller kommentarsfältet nedan. Jag ser fram emot att få höra från dig!
Att förtränga håller inte i längden och gråten måste få komma ut. Man är så liten i det stora hela. Men ju fler som lättar på trycker och släpper ut känslorna,desto större möjlighet till förändring. Insikt är tufft att bära helt ensam. Ju fler vi är som blottar det mest naturliga unika känslorna, desto större chans till förändring. Dina ord är så träffande och rör upp känslorna till ytan, även för mig, vilket behövs. Kram på dig du innerligt kloka och djipt och brett kunniga och intelligenta empatiska omtänksamma Tord
GillaGilla
Känns väldigt bra att få beröra med mina texter. Så tacksam för din fina respons. 🙏
GillaGilla
Vägen som bär 
Lämna ett svar till pangkulturen Avbryt svar