Var är den alternativa kraften till fortsatt, ohämmad exploatering och storskaligt utnyttjande av naturtillgångarna i norra Sverige? Var finns visionerna för en verklig omställning som innebär ekonomiska, demokratiska och miljömässiga förstärkningar för regionens lokalsamhällen och näringar samt en långsiktigt hållbar utveckling på riktigt för lokala företag, organisationer och invånare?

Jag hör för närvarande inget som ger mig hopp om en annan ordning än den som behandlat och fortfarande behandlar regionen som en råvarubod som det bara är att förse sig från utan att ge något, eller bara småsmulor, tillbaka. Allt verkar fungera som det alltid gjort, d v s att de storskaliga industriella initiativen främst kommer från regionens tunga aktörer (basindustrierna och deras nätverk), samt nationella och internationella aktörer påhejade av diverse regionala grupperingar som alltid håller sig framme när det vankas nya, lönsamma möjligheter och uppdrag. Måste säga att jag börjar vara less på att samma namn som dykt upp i olika regionala utvecklingsinitiativ de senaste 10-20 åren fortfarande tycks ses som regionens innovativa räddare.

När allt fortsätter enligt business as usual fortsätter också undanträngningen av andra näringar, inte minst rennäringen, som får se sina traditionella marker krympa och påverkas. En del av denna påverkan kan också kopplas till globala klimatförändringar orsakade av den rika världens användning av fossila energikällor och omättliga jakt på ekonomisk tillväxt.

Jag minns ett möte med en tidigare studiekamrat på biologlinjen i Umeå under det tidiga 1980-talet. Då, vid mötet för ett tiotal år sedan, jobbade han åt gruvindustrin och var mäkta stolt över sin karriär. Han lyfte fram sig själv som en som lyckats. Och visst är det så att det är inom industrin och nätverken runt dessa som de karriärmässigt tyngsta tjänsterna och uppdragen här uppe finns. Och kanske är det därför som det finns så få visionära motkrafter till den förda exploateringspolitiken. Vill du lyckas karriärmässigt vet du vem du bör luta dig mot. Att stå för något annat kan vara kostsamt på många sätt.

Men jag kan väl inte vara ensam om att önska att det fanns aktörer som visar på en annan väg till utveckling än den som innebär fortsatt storskaligt utnyttjande av regionens naturtillgångar? En utveckling som stärker och tryggar regionen och dess näringar och lokalsamhällen på lång sikt.

Varför tar t ex inte regionernas och kommunernas ledningar och utvecklingsenheter initiativ till bildande av hållbarhetsråd där forskare tillsammans med lokala aktörer och ideella krafter får i uppdrag att komplettera och vara ett alternativ till de dominerande, tunga exploateringsintressena och verka för en hållbar utveckling som är bra för hela regionen och alla dess näringar och intressen? Inser de verkligen inte att det behövs alternativa krafter till den rådande utvecklingen?