Har du också funderat över det offentliga samtalets utveckling? Fast utveckling är nog fel ord i det här fallet. För det handlar mer om förvanskning och fördumning. Jag menar – när det blivit fel att vilja göra gott för andra människor och det övriga livet på jorden – var har vi då hamnat?

Smaka på ordet godhetsknarkare. Så kryddat med förakt och nedlåtenhet för människors vilja att göra gott och visa omtanke – sånt som egentligen borde ses som medmänskliga styrkor och applåderas.

För några veckor sedan läste jag ett inlägg av Maria Wolrath Söderberg, docent i retorik som bl a forskar på människors klimatbeteende, som både gladde och skrämde mig. Gladde för att hon tryckte på och tog upp något oerhört viktigt. Skrämde för att bilden hon målade upp är skrämmande.

Hon menar att det offentliga samtalet håller på att perverteras. Politiker som avslöjas med att använda falska uppgifter fortsätter att upprepa dem. Personer som anser att forskning ska tas på allvar avfärdas som aktivister och mammor som oroas för sina barns framtid i en allt varmare värld uppfattas som säkerhetshot.

Maria Wolrath Söderberg beskriver en situation där människan ses som blott och bart egennyttig och där solidaritet och omsorg ses som charader av de som vill framstå som godare än de i verkligheten är.

Och är inte det lite av högerns ständiga taktik för att rättfärdiga egennyttiga val, tänker jag. Människor som säger sig stå för jämlikhet, rättvisa och solidaritet eller som värnar om miljöns värden och rättigheter utmålas som skumma medan de som roffar åt sig och alltid i första hand tänker på sig själva och den närmaste kretsen ses som okonstlat ärliga och uppriktiga. På det viset blir det mer upprörande om en politiker på den rödgröna sidan avslöjas med att begå en egennyttig handling som inte överensstämmer med politiken hen företräder än om en politiker till höger avslöjas med att t ex ha begått skattebrott. För står du till höger förväntas du ju i första hand tänka på dig själv och agera egennyttigt.

Maria Wolrath Söderberg beskriver det som att det är den skamlöse som ses som den ärlige eftersom hen inte gör sig till utan säger som det är. Och den som uttalar och sprider falska påståenden gör ju enligt denna logik bara det som förväntas. Den som däremot uppvisar moraliska ambitioner går att avisa genom att hycklerimärka. Det ses som pinsamt att vara ”pk” eller ”woke”. ”

På frågan om varför den här bilden av människan dykt upp nu svarar hon att just nu kräver tillståndet på jorden att vi agerar, uppoffrar oss, höjer våra röster, är modiga. Men bilden av människan som egennyttig gör det möjligt att avvisa den eller de som ställer moraliska krav på oss.

Hon anser att bilden av människan som i första hand egennyttig är fel och menar att historien, och vår samtid, är fylld av exempel på människor som visar prov på engagemang och omsorg, långt utöver den närmaste familjen. Och så är det ju. Människor har i alla tider gjort underbara saker och ställt upp för varandra utan en tanke på den egna nyttan. De har gjort det av omtanke, solidaritet, medmänsklighet, hjälpsamhet och för att vi är sociala varelser som är beroende av varandra. Och när vi agerar för och hjälper varandra blir vi också tryggare samtidigt som den för demokratin viktiga tilliten stärks.

Kanske är det därför människor som försöker gör gott stämplas som ”pk”, ”woke” eller ”godhetsknarkare”? Kanske är det helt enkelt ett synnerligen utstuderat sätt att splittra människor och bryta ner tilliten i våra samhällen?