Varför trampas det så lättvindigt på människors yrkesheder? Varför förväntas hedervärda yrken och professioner vika sig för besparings- och effektiviseringskrav som steg för steg försämrar förutsättningarna för att kunna utöva sina arbeten på ett tryggt och säkert sätt utan ohälsosam och riskfylld stress?

Och framför allt – varför verkar beslutsfattare inom såväl offentlig som privat sektor tro att det alltid är möjligt att spara in ännu lite mer efter år av besparingar som fått personal och övriga att ropa: ”Stopp, det går inte spara mer utan att riskera ödesdigra misstag, felbedömningar och olyckor”?

Det är som om den nyliberala drömmen om lägre skatter, bantningar av den offentliga välfärden och ökade privatiseringar, samt tillväxtekonomins ständigt ökande krav på vinster och aktieutdelningar till ägarna, invaggat beslutsfattare på olika nivåer i tron att allt kan göras precis lika bra som tidigare bara alla inblandade inser att det viktigaste av allt är att fortsätta spara inom verksamheterna samt alltid hålla budget, även om det är hur tydligt som helst att budgeterna behöver växa istället för att krympa.

Det trampas på yrkeshedern överallt.

Journalisterna får ägna allt mindre av sin arbetstid åt sanningssökande och granskande journalistik och får ägna allt mer av sin tid åt att själva redigera innehåll, fotografera, filma, skriva för webben m m.

Sjuksköterskorna och läkarna får ägna allt mer av sin tid åt administration och uppgifter som tidigare sköttes av andra yrkesgrupper samtidigt som trycket på att hinna med fler patienter hela tiden ökar.

Byggnadsarbetarna och byggnadskonstruktörerna tvingas tumma på material- och konstruktionsval för att byggfirmorna ska vinna anbud och överleva i konkurrensen.

Lärarna tvingas anpassa sina ambitioner att lära eleverna för livet till den rådande situationen med växande klasser och strama skolbudgetar.

Och så vidare…

Jag tror att yrkeshedern är jätteviktig och av avsevärt större betydelse än många beslutsfattare fattat. Den bidrar till formandet av trygga, bra och robusta samhällen. Så den som trampar på yrkeshedern trampar egentligen på allas vår trygghet och gemenskap. Tänk om de sparivrande och budgetbegränsande beslutsfattarna kunde ta till sig det.