Den
kommer på ovälkommet besök
så här års
stannar ett tag
innan den ger sig av
utan ett ord
Det
handlar om den blå sorgen
över sakernas tillstånd
mänskligt oförstånd
egna tillkortakommanden
besvärande tankar och känslor
som gör sig påminda
sår från förr
som aldrig läkts
gråt
som blivit kvar
inombords
Sorgen
som inte låter sig fixas
med sömn eller terapi
som en kulen novemberdag
bara finns här
igen
Sorgen
som är omöjlig att stänga ute
kommer och går
som den vill
rastlös
krävande
men aldrig stationär
tack och lov


Lämna ett svar till pangkulturen Avbryt svar