Tankar om relationer

Jag är verkligen ingen relationsexpert. Men jag har levt i snart 68 år och upplevt en hel del relationer. Ibland inifrån. Ibland från sidan.

Och om jag ska våga mig på några högst personliga slutsatser så tror jag bland annat att våra värderingar har väldigt stor betydelse i parförhållanden, familjer, vänskapsrelationer, ja överhuvudtaget när vi ska hänga tillsammans med medmänniskor under längre perioder. Inte så att vi måste tycka lika i allt, men att vi i för oss viktiga frågor har något så när liknande värderingar.

Jag tror också att när människor som varit tillsammans som par, goda vänner eller liknande i många år av någon anledning börjar glida isär värderingsmässigt är det troligt att relationen snart börjar knaka i fogarna. Därför är det kanske inte så konstigt att människor som haft mycket gemensamt som unga börjar glida isär senare i livet när deras värderingar ändras av olika orsaker som kan ha med yrkesval, umgängen, mål, drömmar, arv, uppväxtmiljöer och liknande att göra.

Tycker mig själv ha märkt att jag med åldern har allt mindre gemensamt med människor som tillhör den mer välbärgade medelklassen. De som själva, eller vars föräldrar, gjort klassresan. Samma sak med människor som lägger stort fokus på pengar, status och karriär och som lagt sig till med olika klassmarkörer.

Har dock ingen som helst aning om hur jag fungerar med riktigt snorrika människor eftersom jag aldrig umgåtts med några sådana. Vi har nog helt enkelt rört oss i allt för olika kretsar misstänker jag.

Jag tror att uppväxtmiljön har en stark påverkan på våra värderingar. Och då menar jag inte bara miljön i hemmet utan den på gården, i kvarteret och bostadsområdet.

Under många år jobbade jag tillsammans med en kollega som hade tillbringat en stor del av sin uppväxt i samma bostadsområde som jag bodde i från tre till sexton års ålder. Vi var överens om att vi präglats av bostadsområdets dominerande attityder och oskrivna lagar bland oss om var barn och unga på den tiden, under 1960- och 1970-talen. Och när vi mötte personer i jobbet, oftast män, som vi hade lite svårt att förstå oss på och som vi kanske uppfattade som lite stroppiga brukade vi skämtsamt säga:

”Det märks att han inte är någon bergvikare.”

(Vårt bostadsområde under uppväxten var Bergviken i Luleå).

Om jag ska våga mig på att lista några värderingar där jag tror att det är extra viktigt med samsyn så hamnar synen på respekt i topp. Om det skiljer sig där kan nästan allt annat falla. Känner man sig inte respekterad i en relation är det svårt att trivas och känna trygghet.

Livsmål och framtidsdrömmar kommer också högt upp på min lista. Inte så att de måste vara exakt lika, men riktningen måste vara ungefär densamma. Är målen och drömmarna allt för olika uppstår slitningar som kan tära hårt på relationen. Jag tror också att det är bra att ha en liknande syn på rättvisa, hur man behandlar sina medmänniskor och ansvarstagande.

Men som sagt, respekten är nog allra viktigast. Den bör alltid finnas och vara ömsesidig. Den ger en fast grund att stå på när relationen ska utvecklas, förfinas och fördjupas. Med respekt följer också ett schysst uppförande mot varandra, även när missämja eller missförstånd ibland uppstår. För tro mig – det händer även i de bästa relationerna.

2 svar till ”Tankar om relationer”

  1. Fred Nordström profilbild
    Fred Nordström

    Hej å hå

    Jag håller med dig i din spaning och som bergvikare är man ju bekant med ”Jantelagen” som jag tycker är klart underskattat som rättesnöre i samhället. Jag tänkte att jag ska fråga AI vad jantelagen egentligen står för och fick detta svar som fick mig att inse att det samhället vill jag leva i:

    Jantelagen betraktas ofta som något negativt som hämmar individualism, men den har också tydliga fördelar, främst genom att främja social jämlikhet, gemenskap och ödmjukhet i skandinaviska samhällen. Genom att motverka skryt och extremt hävdelsebehov bidrar Jantelagen till en kultur där ingen anses förmer än någon annan. Här är de främsta fördelarna med Jantelagen: Främjar jämlikhet och sammanhållning: Jantelagen fungerar som en social kompass som upprätthåller idén att ”alla är lika mycket värda”, vilket minskar klyftor och sociala spänningar. Ödmjukhet och samarbete: Den uppmuntrar till ödmjukhet och samarbete framför individualistisk självhävdelse. Det skapar en miljö där teamwork är viktigare än individens stjärnstatus. Mindre stress: Eftersom pressen att ständigt prestera på topp och ”visa upp” framgång är lägre, upplevs sociala sammanhang ofta som lugnare och mindre dömande. Inkluderande kultur: Genom att motverka elitism och arrogans skapas en mer inkluderande miljö där olika perspektiv kan värdesättas. Jämna hierarkier på arbetsplatser: Inom svenskt arbetsliv leder Jantelagen till plattare strukturer, där chefer är mer lättillgängliga och beslut fattas genom konsensus. Sammanfattningsvis kan Jantelagen ses som en kulturell grund för välfärdsstatens värderingar om solidaritet och gemensam grund. ///Hälsningar från en bergvikare

    Gilla

    1. Vägen Som Bär profilbild

      Vilken bra och tankeväckande följdspaning du gjort. Stort tack för den bergvikarn.

      Gilla

Lämna ett svar till Fred Nordström Avbryt svar