Allt som liknar och kallas för journalistik är inte journalistik. Enligt journalisternas yrkesetiska regler är exempelvis en stark journalistisk integritet avgörande för trovärdigheten. Den som granskar samhället måste själv tåla att bli granskad. Journalister ska inte acceptera uppdrag, inbjudningar, gåvor etcetera eller ingå avtal som kan misstänkliggöra deras ställning som fria och självständiga journalister. De ska heller inte ge efter för påtryckningar från utomstående. De ska visa särskild hänsyn till ovana intervjupersoner, tillmötesgå rimliga önskemål från intervjuade personer om att i förväg få veta hur och var deras uttalanden återges samt ange källan när en publicering huvudsakligen bygger på någon annans uppgifter.

Journalister anses ha till uppgift att granska makten och ställa den till svars, ge röst åt de som annars inte hörs samt skapa sammanhang i komplexa skeenden och frågeställningar. Journalistiken ska söka efter och redogöra för sanningen, särskilt inom områden där sanningen förtigs eller manipuleras.

Bra och granskande journalistik kräver såväl tid och kunskap som professionellt omdöme. Den utgör absolut inget särintresse utan är en grundförutsättning för demokrati.

Tyvärr tror jag att journalistiken allt oftare ses på och behandlas som vilken tjänst som helst, något som kan effektiviseras, förändras och digitaliseras utan begränsningar eller skadeverkningar. Men så är det givetvis inte. Demokratin kräver god journalistik och god journalistik kräver resurser. Och för att säkra den goda journalistikens fortlevnad behöver vi i Sverige bland annat satsa på public service, ett förstärkt och breddat mediestöd, långsiktigt stöd till lokaljournalistik samt stärkt skydd för redaktionell självständighet.

Tråkigt nog kan det vara svårt att skilja god, granskande journalistik från oseriösa efterapningar. Tänk om det gick att införa en tydlig märkning av kvalitativa, journalistiska alster som skiljer dem från journalistiskt obearbetad information, underhållning, påverkansmaterial, desinformation med mera? Typ ”Granskat och bearbetat enligt fastställda kriterier för god journalistik” eller något liknande…

Bakom märkningen, och granskningen av vilka som uppfyller kraven för att få använda märkningen, skulle kanske svenska journalistförbundet, eller någon annan aktör med hög trovärdighet, kunna stå? 

Inser att min önskan kan vara svår att genomföra praktiskt. Men ändå – jag önskar verkligen att den goda journalistiken ska få en välbehövlig uppsving i dessa tider av strategiska påverkansattacker och demokratiförsvagningar.

Vill därför avsluta min text med en liten hyllning. Leve den goda journalistiken!!!