Minns du ordet solidaritet? Visst förknippas det med att göra något gott och viktigt?

Den som googlar på solidaritet finner att begreppet syftar på sammanhållning och att hjälpa varandra, ja som en strukturerad och genomtänkt form av medmänsklighet.

Frågan är varför ordet solidaritet inte används lika ofta idag som det gjordes förr.

En politik som är solidarisk och medmänsklig på riktigt handlar om konkreta prioriteringar och ageranden som fokuserar på människovärdet, jämlikheten och det långsiktiga ansvaret framför kortsiktig ekonomisk vinning. Den bygger på principen om alla människors lika värde och skyddar mänskliga rättigheter.

Den märks även på hur samhället behandlar de mest utsatta; barn, äldre, personer med funktionsnedsättning, fattiga, migranter och rättslösa.

Solidaritet innebär att de starkaste bidrar mer för att alla ska ha det bra, att välfärdssystemen är generella och tillgängliga för alla samt att politiken används för att utjämna ekonomiska skillnader. Det handlar om att ta gemensamt ansvar för samhällsproblemen och inte lägga skuld och bördor på enskilda individer eller grupper.

Med en solidarisk och medmänsklig politik följer investeringar i och utveckling av skola, vård och omsorg, förebyggande sociala insatser samt trygga och rättvisa arbetsvillkor. En politik som tar ansvar över generationsgränser och står för ekologisk balans, hållbarhet och global rättvisa.

Tyvärr kan en sådan politik upplevas provocerande av ekonomiska särintressen och motarbetas strategiskt av resursstarka lobbygrupperingar. Den kan även utmana maktsystem som bygger på rasism, klassprivilegier eller könsmaktsordning.

En solidarisk och medmänsklig politik ställer krav på tålamod, långsiktighet och kompromissvilja vilket tyvärr sällan belönas politiskt, speciellt i tider med starkt individuellt fokus. I grunden handlar det om hur vi ser på samhället.

Ser vi samhället som ett gemensamt projekt där vi ömsesidigt är beroende av och hjälper varandra eller ser vi det som en arena och spelplats för individuell tävling och konkurrens.

Kanske bör solidaritet betraktas som motsatsen till just individuell konkurrens? I så fall är väl frågan om behovet av solidaritet någonsin varit större än det är idag?