Det är märkligt hur vi människor upprepar oss i stort som smått. Att vi ibland agerar väldigt förutsägbart.

Just nu tänker jag mest på hur vi agerar när makten förändras. Och det oavsett om det exempelvis handlar om makten i ett företag eller en organisation eller makten över ett helt land.

Jag har under mitt yrkesliv upplevt två tydliga maktskiften i företag på nära håll. Två skiften av såväl ledarstil som målbild på arbetsplatser jag jobbat på. I båda fallen handlar det om skiften från ledare som tillät, ja närmast uppmuntrade, öppna dialoger, kritik och självständigt tänkande till ledare som arbetade aktivt för att tysta kritik och straffa de som inte lydigt följde den nya ledningens uttalade och outtalade önskemål.

I båda fallen gick arbetsplatserna därmed från att ligga i topp inom sina branscher när det gäller självständighet och nytänkande till att bli arbetsplatser som hellre kopierade konkurrenter än gick sin egen väg.

Om vi nu i stället vänder ögonen mot Sveriges nuvarande politiska ledning så tycker jag att det går att se hur Sverige förändrats från att ha haft politiska ledningar som mer eller mindre uttalat uppmuntrat en fri och öppen debatt med demonstrationer och liknande till att ha en ledning som försöker tysta kritik och straffa aktivism och protester.

Vilka är då likheterna?

Jo, de märks främst på hur människor anpassar sig och sina beteenden till maktförändringar, oavsett om det sker i ett företag, en organisation eller i ett land. De uppvisar en imponerande, men också skrämmande, anpassningsförmåga. Här följer några exempel.

När ledarskapet förändras börjar människor läsa av vad som gäller för närvarande för att sedan justera sina beteenden så att de passar in i de nya förväntningarna. Själv är jag förvånad över hur snabbt en del människor läser av förändringar och anpassar sig till dem. Det märks till och med på deras åsikter om vad som är rätt och fel. Det som ansågs vara rätt under den förra ledningen har helt plötsligt blivit fel under den nya ledningen.

Vissa individer är dessutom otroligt snabba på att dra personlig nytta av förändringen. De knyter egna band till den nya ledningen, uppvisar lojalitet och profilerar sig i linje med den nya riktningen. Jag har med stor förvåning upplevt hur människor som jag tidigare betraktat som vänner plötsligt helt bytt stil och inte alls gått att lita på längre eftersom de, om det gynnat dem, inte ens dragit sig för att skvallra om vad man i förtroende sagt till dem till den nya ledningen.

Alla anpassar sig dock inte. Vissa individer motsätter sig förändringen, antingen öppet (protester, kritik) eller mer subtilt (passivt motstånd). Här finns dock en viktig skillnad. Konsekvenserna av att vara kritisk till förändringen är inte lika stor om förändringen sker i ett företag eller en organisation som om det sker i ett land eftersom det för de flesta är lättare att lämna ett företag eller en organisation än att lämna ett land.

Jag är inte någon särskilt modig person. Men jag har växt upp i ett hem där det ansågs viktigt att säga ifrån mot det som var fel och stå upp för sina åsikter. Min uppväxt har i det fallet präglat mig så hårt att jag haft svårt att vara tyst även när jag insett att min kritik och öppenhet kommer att vändas emot mig.

Ibland undrar jag hur de där människorna som är så snabba på att vända kappan efter vinden och dra nytta av förändringar haft det i sina hem under uppväxten. Hur har de lärt sig att vara så följsamma och anpassningsbara? Ja, det är nästan så att jag är lite avundsjuk. För nog skulle mitt liv varit enklare om jag varit tystare och sagt ifrån mer sällan.