Vi lever i en tid när demokratin attackeras av auktoritära krafter världen över. Så även i Sverige.

Och det är lätt att hamna i en försvarsposition där demokratin som vi haft och många av oss (lite äldre) vant oss vid ska försvaras till varje pris. Men tänk om vi i stället ser framåt och frågar oss hur demokratin i vårt land ska förbättras och vitaliseras. Bland annat för att öka medborgarnas engagemang och inflytande, det vill säga flytta demokratin närmare de vanliga människorna och deras vardag och samtidigt tvinga politiken och institutionerna till ett ökat lyssnande på folket.

Det viktiga arbetet med att utveckla demokratin bör i så fall ske mellan valen, eftersom politiken och journalistiken under valåren har fullt upp med valdebatter, utspel, vallöften och övrig valbevakning.

Ett klokt och bra sätt att öka vardagsmänniskornas inflytande är att införa fler medborgardialoger där medborgarna via samtal, samråd och möten (gärna digitala så att fler ges möjlighet att delta) kan bidra med synpunkter och förslag som ger politiker och beslutsfattare bättre och bredare beslutsunderlag.

Dessutom behöver det utvecklas rakare och enklare vägar för kontakter mellan människor och politiker/myndigheter. Inte minst politikerna och demokratin behöver detta så att det inte bara lyssnas på lobbyister och andra starka påverkansintressen.

Men det räcker nog inte. För idag upplever nog många att politiken till stor del kännetecknas av konflikter och kortsiktighet. Här har såväl politikerna som medierna en hemläxa att göra. Om förtroendet för demokratin ska kunna öka behöver det offentliga samtalsklimatet förbättras. Det politiska ansvarstagandet behöver förtydligas samtidigt som debatterna måste bli mycket mer sakliga och respektfulla än de är idag.

Inte minst är det viktigt att öka de ungas inflytande och engagera dem på riktigt i utvecklingen av det samhälle som de ska leva och arbeta i under många, många år framöver. Ge de unga en starkare ställning och låt dem bli en påverkanskraft att räkna med på lokal, regional och nationell nivå.

Jag har en personlig erfarenhet som jag också tror skulle kunna användas för att vitalisera demokratin. Under mina 25 år som projektledare med fokus på hållbarhet, hushållning och förnybar energi i främst Norrbotten såg jag flera fördelar med att jobba i tidsbestämda projekt. Speciellt när man vill åstadkomma något spännande och nydanande. Och jag tror att det handlar om själva organisationsformen eftersom projektorganisationerna skapas just för de enskilda projekten och löses upp när projekten avslutas.

Det innebär att de som arbetar i projekten helt kan fokusera på att genomföra projekten på ett så bra sätt som möjligt och uppfylla de uppställda projektmålen. Tiden för, och möjligheterna att, manipulera och positionera sig i syfte att stärka sin egen ställning och sitt personliga inflytande är därmed väldigt begränsat.

Men jag lärde mig även en annan sak. Håll projektfinansiärerna så långt från det operativa arbetet som möjligt. Detta eftersom de oftast saknar den vitalitet, kompetens och erfarenhet som krävs för att verkligen kunna bidra till projektens lyckosamma genomförande.

Vet dock inte exakt hur dessa projekterfarenheter ska kunna bidra till demokratins utveckling, men tror att det finns skäl att inte skapa alltför många organisationer som efter ett tag riskerar att förlora sitt fokus på huvuduppgiften och fortsätter som något annat än det var tänkt när de skapades. Jag tror dessutom att alla organisationer mår bra av insyn och inspel från forskare och medborgare som kan hjälpa organisationerna att utvecklas åt ett sunt och ändamålsenligt håll.