Jag har ett alldeles eget rum inuti

som jag återvänder till

när tillvaron bråkar med mig

marken gungar

och rädslan fångat mig i sitt grepp

rummet andas tidigt 60-tal

färgerna är ljusa

möbleringen sparsam

gardinerna solblekta

sängen är bäddad med manglade lakan

med doft av sommaräng

den nedsuttna fåtöljen gnekar välkomnande

när jag slår mig ner

utifrån hörs välbekanta men sedan länge svunna ljud

en transistorradio spelar glada melodier

på svag volym

jag slumrar till

när jag slår upp ögonen en stund senare

har själen hittat ro

livet ter sig mildare

det som nyss var grått och mörkt

har fått lite färg

jag ler tacksamt

reser mig sakta upp

lämnar rummet

redo

för nya nappatag