Jag tillbringade en vecka i början av juni på Kalix sjukhus. Skälet var att jag fått allvarliga problem med min ICD-pacemaker, som jag haft i drygt tio år, vilket innebar att jag i vila drabbades av kraftig yrsel, svimmade och stundtals krampade. (I en ICD-pacemaker ingår även hjärtstartare.)

Jag kom in akut på sjukhuset och blev därefter liggande på först en intensivvårdsavdelning sedan en medicinavdelning i avvaktan på operation på Sunderby sjukhus. Mina besvär orsakades av något slags kontaktfel i en av elektroderna mellan pacemakern och hjärtat. Men eftersom pacemakerns batteritid närmade sig slutet fick jag inte bara en ny elektrod inopererad utan även en ny pacemaker.

Min sjukhusvistelse var inte helt okomplicerad. Det krävdes en hel del kardiologisk expertis för att reda ut såväl den akuta situationen då jag kom till sjukhuset som för att genomföra själva operationen på Sunderby sjukhus. Det visade sig nämligen att blodkärlet som läkarna inledningsvis tänkt använda, och som redan innehöll två elektroder, var för trångt för att släppa igenom en ny elektrod. Därför fick läkarna gå en delvis rätt komplicerad omväg till hjärtat.

Så här efteråt, när jag kan se tillbaka på det hela i lugn och ro hemifrån, är det två saker som sticker ut.

Det ena är den höga kompetensen och varma engagemanget hos de läkare och sköterskor som tog hand om mig. De allra, allra flesta var helt underbara.

Det andra är strulet kring medicineringen. Inte en gång. Inte två. Utan nästan hela tiden. Jag fick själv hålla noggrann koll på de mediciner som delades ut till mig på förmiddagar och kvällar. Främst för att se till att jag verkligen fick de mediciner och styrkor som ansvariga läkare muntligen ordinerat till mig.

Och jag var inte ensam om upplevelsen. Min rumskompis på medicinavdelningen drabbades av samma sak och kollade därför noga igenom alla tabletter som tilldelades honom.

Från början var vi irriterade över att så ofta behöva korrigera sköterskorna som delade ut medicinen. Men efter ett tag började vi i stället skratta åt det hela. Själv skrattade jag nog allra mest när det plötsligt låg ett potenshöjande piller i min medicinkopp en förmiddag.

Problemen vid utdelning av medicin kan nog till största delen tillskrivas det nya journalsystemet Cosmic som regionen beställt. Informationen om den aktuella föreskrivna medicineringen verkar inte riktigt landa i systemet vilket gör att läkare och sköterskor inte vet vad som gäller för tillfället. Det är som om det som skrivs in i journalsystemet lever ett eget liv där som läkare och sköterskor inte får grepp om.

Men som sagt, personalen gör ett beundransvärt arbete. Och om de skulle få stöd av ett effektivt och väl fungerande journalsystem är jag säker på att ett redan suveränt engagemang och arbete skulle nå den absoluta toppklassen.