det var sommar

det var varmt

jag halvlåg i soffan och såg på en film

då jag i ögonvrån noterade en fjäril

som fladdrade runt på min balkong

hur den plötsligt ändrade riktning

flög mot balkongdörren

med sikte på vardagsrummet

katastrofhjärnan larmade

jag tänkte på riskerna för fjärilen och dess ömtåliga vingar

om jag skulle tvingas fånga den med händerna

och bära ut den till friheten

så jag studsade upp ur soffan

och skyndade mot balkongdörren

i hopp om att få fjärilen att vända självmant

innan den hunnit ta sig hela vägen in

och det är det sista jag minns

innan jag vaknade på vardagsrumsgolvet

med benen ute på balkongen

och rejält ont i svanskotan

i min iver att rädda fjärilen hade jag glömt en liten detalj

jag hade nyligen börjat ta en puls- och blodtryckssänkande medicin

och läkaren hade varit tydlig med att jag måste resa mig upp långsamt i fortsättningen

när jag yrvaket tittade mig omkring såg jag till min förvåning

att jag faktiskt lyckats med min räddningsaktion

fjärilen hade vänt

och flugit tillbaka till friheten

den tröstande vetskapen bar jag sedan med mig

närmast hjärtat

under de följande månaderna

när svanskotan långsamt repade sig

nu har det gått tio år

och jag konstaterar leende

att sommarminnen som uppstår ur ögonblick av total obetänksamhet   

kan ha lyckliga slut