I sagan vinner de goda

i verkligheten vinner

de som är elakast

inte för att de är starkare

utan för att deras elakhet

är större

än vi förstår

när vårt eget samvete larmar

säger åt oss att sluta

inte göra illa

är deras samvete tyst

men elakheten

den svarta skuggan

de bär inom sig

är svår att upptäcka

för andra

nästan omöjlig att upptäcka

för dem själva

döljs effektivt

bakom en välputsad fasad

tids nog

ger den sig dock till känna

som en hjärtlös kommentar

ond gärning

levererad utan förvarning

elakheten

kan finnas överallt

hos en partner

tidigare make eller maka

mor eller far

svärförälder

vän

kollega

granne

den ger aldrig upp

kan plåga sina offer i decennier

baktala

söndra

förstöra

elakheten

minskar inte med åren

sprickorna i fasaden

blir bara fler och fler

så att ännu mer elakhet

pyser ut

de elaka

kan inte se kritiskt

på sig själva

är alltför fixerade

vid de egna behoven

lägger ansvaret för sina attacker

på andra

söker ständigt efter nya skäl

att hugga med kniven

de elaka

är sannerligen mästare

på elakt spel

enda sättet att klara sig

någorlunda helskinnad

är att ge upp

resa sig

borsta av dammet

och skynda åt motsatt håll