Jag har länge frågat mig vad som hänt med journalistiken. Vart har det viktiga uppdraget att söka efter sanningar och avslöja lögner tagit vägen? Varför står inte journalistiken mer på, och ser på verkligheten mer från, de utsattas sida? Varför gullas det så mycket med makten?
Min upplevelse är att journalistik mer och mer blandats ihop med underhållning, trots att det egentligen är stor skillnad på de två. Journalistiken ska inte roa oss. Den ska vars kritiskt granskande och ha ett särskilt fokus på de som har makten.
Jag har också funderat över hur televisionens utveckling och dominans påverkat journalistikens utövande.
När TV blev det dominerande nyhetsmediet verkar journalistikens fokus ha förändrats från text och analys till bilder och visuella berättelser. Händelser med starka bilder prioriterades framför tillkrånglade samhällsfrågor. TV-formatet gynnade rappa och bildmässigt tydliga inslag, vilket minskade utrymmet för fördjupande analyser. Journalistiken har helt enkelt, enligt min mening, blivit ytligare. Och dessutom mer personfixerad.
Och tyvärr tycks politiken ha följt med i förändringen och anpassats till TV-journalistikens sätt att fungera. Det innebär att även politiken förändrats och blivit allt ytligare. I dag finns där till exempel ett mycket större fokus på image, medieträning och populism än för en så där 50 år sedan, då det skrivna ordet och radion ännu hade ett starkt grepp om journalistiken.
Det behöver dock inte vara helt kört. TV-journalistiken borde kunna rycka upp sig och förändras till det bättre. Till exempel genom att fokusera mer på fördjupning än snabbhet och undvika diskutabla förenklingar för att i stället ge mer utrymme åt längre analyser, förklarande journalistik, dokumentärer och granskningar.
Men det förutsätter givetvis att TV-redaktionerna vågar släppa sin fixering vid tittarsiffror och klick, lämnar underhållningsspåret, närmar sig vardagsmänniskorna och breddar representationen i nyhetsrapporteringen. Vill och vågar de det?
Klarar inte TV-journalistiken av att göra den nödvändiga förändringen kanske vi bör dela upp journalistiken i två former; en ytligare, mer underhållande och inställsammare form som kanske bör kallas för just TV-journalistik samt en annan mer klassisk och riktig journalistik där sökandet efter sanningar, avslöjandet av lögner samt fördjupande granskningar av makten står i fokus.


Lämna en kommentar