Funderingar och poesi om sånt som är hållbart, sånt som borde vara det, sånt som är lite småkul och sånt som mest bara är frustrerande. (Det är fritt att sprida länkar till bloggen och inläggen med angivande av källa.)
Korparna skriker i skymningen
staden tystnar
livet bromsar in
förbereder sig för ännu en natt
i självspeglingens tid
Ensamheten breder ut sig
fångar allt fler
men vi märker det knappt
upptagna som vi är
av våra skärmar
Vi minns ännu orden
medmänsklighet
omtanke
solidaritet
men de passar liksom inte in längre
Konstigt egentligen
för de var väl rätt populära
en gång i tiden
Din feedback är min drivkraft. Om du har något att säga om detta inlägg eller något annat ämne, tveka inte att kontakta mig via kontaktformuläret eller kommentarsfältet nedan. Jag ser fram emot att få höra från dig!
Vägen som bär 
Lämna en kommentar