Jag hoppas innerligt att jag aldrig mer behöver uppleva en valrörelse som årets. En valrörelse där de riktigt allvarliga frågorna; de ekonomiska orättvisorna, nedmonteringen av demokratin och välfärden, klimatet, den biologiska mångfalden, våra samhällens bristfälliga resiliens, den pågående krigshetsen etcetera, lyst med sin frånvaro.

En valrörelse där lögner, halvsanningar och desinformation tillåtits spridas fritt och där medierna varken lyssnat på vetenskapen eller vardagsmänniskorna utan bevakat valrörelsen som om det handlat om en upphaussad hästkapplöpning.

En valrörelse som när valdagen väl var över förvandlades till en osympatisk katt och råtta-lek i syfte att förvirra och manipulera debatten samt attackera enskilda partier och personer med hjälp av sociala medier, falska konton samt antidemokratiska strategier som verkar hämtade från Donald Trump och Maga-rörelsen i USA. Och från Totalförsvarets forskningsinstitut har det till exempel varnats för att situation i Sverige kan utnyttjas av Ryssland.

I början av september skrev Jonas Sjöstedt (V), som jag tycker är en ovanligt klok och sansad politiker, följande i Dagens Nyheter.

”Sedan jag slutade som partiledare har jag aldrig klarat av att se en hel partiledardebatt. Det är inte det att jag saknar intresse, jag ägnar mina dagar och tankar åt politik. Klimatkrisen är akut och måste mötas med handlingskraft. Makt och rikedom samlas i allt färre händer. Putin och Trump sliter framtidsdrömmar i stycken och smular sönder folkrätten framför våra ögon. Inför det behöver vi demokratiska politiska svar.

Men jag klarar inte av att lyssna, det är något med den hårda tonen, de medvetna missförstånden, den spelade upprördheten och ibland ren hånfullhet som jag inte står ut med. Jag är en av många som känner så. Väljarna får inte den debatt de förtjänar. Tvärtemot vad många politiker tror ser de flesta väljare rakt igenom talepunkter och brist på riktiga svar.”

Han efterlyser ett politiskt samtalsklimat som inte sker utifrån extremhögerns villkor eller världsbild.

”Det innebär inte sällan nya politiska allianser. I EU-parlamentet måste jag förhandla med tyska kristdemokrater och portugisiska högerpolitiker för att extremhögern inte ska kunna riva ned klimatpolitiken. Då krävs det att man kan ta en kopp kaffe ihop, skämta tillsammans och söka det som förenar. Att man inte tar heder och ära av varandra i debatten.”

Han berättade om när han var partiledare och åkte på en välbesökt debatturné med Annie Lööf (c). Tanken var att ha ett politiskt samtal där skillnaderna i åsikter var tydliga men tonen respektfull.

”Vi var oeniga om mycket, men också överens om en del. Det skapar dålig dramaturgi i debatten, men är avgörande om man ska styra ihop. Jag lärde mig uppskatta Annie som person, förtroende för politiska motståndare är en avgörande tillgång om man en dag måste sitta ned och komma överens.”

Finns det någon vettig människa som inte håller med om att vi behöver ett rimligare, offentligt samtalsklimat?

I ett uttalande skrev sametingets styrelse följande om årets valrörelse.

”I den pågående valrörelsen ser vi hur felaktiga påståenden, missvisande beskrivningar och ifrågasättanden av etablerade rättigheter allt oftare får stå oemotsagda. För en konstruktiv demokratisk debatt krävs respekt för fakta, rättsstatens principer och gällande rätt.”

”I den pågående valrörelsen har propaganda, förenklingar och vallöften byggda på felaktiga premisser fått stort utrymme. Påståenden som saknar stöd i forskning, lagstiftning eller etablerad kunskap upprepas som om de vore fakta. Inte minst har gällande rättsläge i flera frågor omvandlats till politiska åsikter, trots att lagar, domstolsavgöranden och etablerade rättigheter inte är en fråga om personliga uppfattningar.”

Sametingets styrelse menar att det kanske mest bekymmersamma med utvecklingen är att allt fler politiska företrädare tycks betrakta rättigheter, domstolsavgöranden och internationella åtaganden som något som kan accepteras eller förkastas beroende på politisk nytta.

”Det blir särskilt allvarligt när företrädare för Sveriges regering avfärdar slutsatser från FN eller antyder att internationell rätt inte behöver tas på allvar när den står i konflikt med den egna politiska agendan. Sverige har under lång tid byggt sin ställning på respekt för folkrätt, mänskliga rättigheter och internationellt samarbete. Den trovärdigheten kan inte upprätthållas om vi endast accepterar dessa principer när de leder till politiskt önskvärda resultat.”

Tyvärr verkar inte alla politiker håller med om det. För en del politiker och partier har nog mycket att vinna på att valrörelserna även fortsättningsvis tillåts spåra ur på det sätt som vi sett i år. De gynnas helt enkelt av debatter som inte begränsas av vad som är sanning och fakta, vad den samlade vetenskapen och erfarenheten, eller gällande lagstiftning och internationella överenskommelser, säger.

De vinner på att den osynliga valrörelsen, som sker i riktade påverkanskampanjer regisserade av spinndoktorer och sedan sprids via massmedier, sociala medier och plattformar, kan ske så ostört som möjligt. Den osynliga valrörelsen, som sällan tål dagens ljus, pågår hela tiden och begränsas inte av några krav på sanning, fakta, respekt eller transparens.

Det tråkigaste med den här utvecklingen, som allt fler noterat och som ingår i en strategi för att steg för steg försvaga demokratin, är att den gör människor förtvivlade och rädda när de ser hur lögner, påhopp och desinformation tillåts krossa tilliten, tryggheten och grunden för människorätten och de goda samtalen.

Jag tror att vi nu, efter valet 2026, behöver hitta helt nya vägar för att värna sanningen, respekten, människovärdet och vetenskapen. Politiken klarar det inte. Och det gör uppenbarligen inte medierna och de nuvarande institutionerna heller.