Jag promenerar

bort från mig själv

från tankar som snurrar

utan att leda någonvart

från känslor som bitit sig fast

utan att släppa taget

från mörka minnen som ansätter mig

under vargtimmen

från ångest över allt

jag inte mäktat med

Jag promenerar

utan mål

för att fly

hemmets melankoli

till illusionen om frihet

under bar himmel

Jag promenerar

fyller själen

med friskt syre

väcker långsamt

den falnande glöden

upplever

en gnutta mening

mitt i allt

det obegripliga