Borde vi inte ha kommit längre i omställningen till hållbar utveckling och cirkulär ekonomi? Begreppen har många år på nacken vid det här laget men har ändå inte gjort något tydligt avtryck i samhällsutvecklingen som till stor del fortfarande drivs enligt business as usual-principen.

Möjligen har vi kommit längre än jag inser, eftersom jag saknar hela bilden. Men faktum är att omställningen går mycket långsammare än vad klimatmål, resursmål och naturmål kräver. Sverige och Europa befinner sig i ett läge där hållbar utveckling och cirkulär ekonomi är etablerade som politiska mål och marknaderna till en del rör sig åt rätt håll, men där det ekonomiska systemet, vår infrastruktur och våra konsumtionsmönster är starkt påverkade av den gamla och till stor del linjära logiken.

Varför har det inte hänt mer?

Ett viktigt skäl är nog att prissignalerna ofta är felriktade. Jungfruliga råvaror har länge varit billigare än återbruk, reparation och återvinning. Många miljökostnader (utsläpp, naturförluster, avfall etc) bärs exempelvis inte av de som orsakar dem.

Att producera nytt är fortfarande enklare än att samla in, sortera, reparera och återtillverka. Här krävs det nya system, standarder och affärsmodeller som tydligt gynnar cirkularitet.

Många regelverk är fortfarande skrivna för en linjär ekonomi. Till detta kan läggas faktorer som kortsiktiga ekonomiska beslut samt en konsumtionskultur uppbyggd på hög omsättning av material och produkter.

Och så har vi fixeringen vid BNP (bruttonationalprodukten). Det finns redan alternativa och kompletterande mått till BNP som mäter välfärd, livskvalitet, jämlikhet och hållbarhet i stället för enbart ekonomisk produktion. Varför inte börja använda dem i det offentliga samtalet?

Det är rätt tydligt att det är själva genomförandet av omställningen som är flaskhalsen. Vi vet i stora drag vad som behöver göras. Det handlar till exempel om energieffektivisering, fossilfri och förnybar energi, bevarande av naturliga skogar och andra biotoper, cirkulär produktdesign, återbruk, återvinning av kritiska material och förändrade konsumtionsmönster.

Men den nödvändiga omställningen konkurrerar än så länge med etablerade, traditionella affärsmodeller, tunga ekonomiska intressen som värnar mer om sina egna vinster än om mänsklighetens och jordens välmående samt kortsiktighet och tunnelseende när det gäller politiska prioriteringar och ekonomiska beslut.

Ser vi till historien så har det största hindret till påkallade omställningar sällan varit att människor varit emot förändringar. Det har i stället ofta varit samhället som varit allt för hårt organiserat kring och bundet till det gamla sättet att fungera.

Kanske är det precis där Sverige och Europa befinner sig idag. Många är faktiskt överens om riktningen, men institutionerna, politiken, ekonomin, investeringarna och incitamenten är fortfarande alldeles för hårt kopplade till gamla modeller och tänk.

Så därför fortsätter vi, dumt nog, att köra på enligt business as usual-principen…