Nu måste förändringen starta. Vi måste sluta blunda för tillväxtekonomins negativa effekter för människor, klimat, växter, djur och ekosystem. Vi måste välja mellan fortsatt tillväxtdyrkan och rovdrift eller medmänsklighet och en beboelig planet.

Läste i mitten av september ett intressant debattinlägg i Supermiljöbloggen av Johan Ahlgren, doktor i ekologi och ordförande i Post Growth Sverige, Lawrence Jörgensen, miljövetare, Post Growth Sverige, samt Lena Amalia Bjärskog, ekonomhistoriker, författare och lärare, medgrundare av Post Growth Sverige.

De skriver bland annat att tillväxten länge varit ett löfte om ett bättre samhälle men att det inte stämmer längre.

”När politikerna ignorerar forskningen tjänar inte demokratin människan och naturen”, skriver de.

De anser att forskningen är tydlig. Sedan 1975 har ökad BNP i Sverige inte lett till förbättrad livskvalitet vilket innebär att vi i 50 år följt en ekonomisk modell som inte förbättrar våra liv, utan som ödelägger vår planet.

De pekar även på att det skett en ökning av forskning som belyser den ekonomiska tillväxtens baksidor.

”Sedan den inflytelserika rapporten Limits to growth publicerades år 1972 har ytterligare forskning bara gjort den samlade bilden tydligare; fortsatt tillväxt är omöjlig ur resurssynpunkt, och omöjliggör avvärjandet av våra planetära kriser.”

I sitt inlägg visar de på en annan väg, den kallas post growth (ibland kallat nerväxt) och uppges ha stort stöd bland EU:s forskare inom klimatpolicy liksom även hos allmänheten. Men inom politiken är stödet för post growth svagare, menar textförfattarna, speciellt om man ser till riksdagspartierna.

”Medan Olof Palme omfamnade den tillväxtkritiska forskningen i Limits to growth genom att tydligt uttrycka att ekonomisk vinst inte får gå före arbetarnas välbefinnande eller naturen, så är S idag främst ett tillväxtparti.”

De ljuspunkter de hittar hos riksdagspartierna hittar de till viss del hos V och MP. Och de skriver bland annat att det är avgörande för att vända utvecklingen att V och MP vågar stå upp för en systemomställning.

Jag kan bara hålla med. Har vi inte sett nog av tillväxtekonomins negativa effekter nu? Är det inte dags att byta fokus och välja medmänsklighet och en beboelig planet?