Jag kan inte förstå varför inte alla människor, eller i vart fall en klar majoritet, röstar för en politik som gör att alla människor får det bra. Här hemma. Där borta. Och i framtiden.

Hur kan det komma sig att så många människor väljer att prioritera en helt annan väg framåt? En väg med en mer egoistisk inriktning. Saknar de förmåga att tänka långsiktigt eller saknar de bara vilja att se till allas bästa?

För att alla ska få det bra bör ju politiken, enligt min mening, ha som mål att öka jämlikheten och jämställdheten, minska klassklyftorna, stärka välfärden, prioritera arbetet för mänskliga rättigheter och internationell solidaritet samt alltid värna om vår enda jord och de livgivande ekosystemen. Och inte minst – alltid prioritera och värna om världens barn.

Vi människor påverkas (tyvärr) av våra massmediers urval och sätt att presentera samhällsutmaningar. Vi påverkas även av sociala medier och deras algoritmer, vänner, familj, arbetskamrater med mera.

Politiker som medvetet använder rädsla, ilska och motsättningar för att mobilisera väljare får ofta stort genomslag i den offentliga debatten. Om deras strategier dessutom stöds av omfattande desinformationsspridning och påverkanskampanjer påverkas väldigt många väljare av den destruktiva taktiken.

Jag tror att idag, mer än kanske någonsin tidigare, är tillgången till vederhäftig, oberoende journalistik samt faktabaserad kunskap och vetenskap helt avgörande för att vi ska kunna få till ett sunt politiskt samtal. Vill vi ha ett samhälle där alla, oavsett bakgrund och förutsättningar, ges likartade möjligheter till ett bra liv behöver det genomföras radikala åtgärder och förändringar i samhället och samhällsdebatten.

Det kan exempelvis handla om:

• Utbildning för att stärka kritiskt tänkande, empati och demokratisk förståelse.
• Ökad dialog inom politiken, med mer delaktighet av vardagsmänniskor samt ett långsiktigt ansvarstagande.
• Minskade makt- och välfärdsskillnader.
• Medier som ger tydligt utrymme åt kunskap, sammanhang och konstruktiva samhällsdialoger.
• Ökad insikt om att människan utgör en del, och är helt beroende, av ekologin och fungerande ekosystem.

En särskilt knepig men viktig fråga att lösa är den om den rådande ojämlikheten avseende olika gruppers och människors inflytande över samhällsdebatten. När olika gruppers intressen står mot varandra vinner i stort sett, och tråkigt nog, alltid de som har starka ekonomiska resurser, etablerat politiskt inflytande samt tillgång till egna organisationer, egen expertis och tunga lobbying- och påverkansaktörer.

För tyvärr är det fortfarande så att även om alla har en röst vid valen så har långt ifrån alla lika stora möjligheter att göra sina röster hörda.

För demokratins och vardagsmänniskornas skull får vi hoppas att den rådande ojämlikheten avseende makt och inflytande kan brytas, eller i vart fall luckras upp, och att journalistiken, politiken, vetenskapen och samhällets institutioner hittar nya vägar för att stärka sanningen, faktainnehållet, medmänskligheten, långsiktigheten och klokskapen i samhällsdialogen.

För så här kan vi inte ha det och det brinner, minst sagt, i knutarna.