Varför väljer så många av oss att tro på självutnämnda ledare som pekar med hela handen skrämmer sin omgivning och tycks ha svar på allt en ekonomi byggd på illusionen om evig tillväxt när vi lever på en jord med begränsade resurser lögner och desinformation som sprids av krafter som vill splittra människorna och avveckla…

en lugn natt en hälsning på mobilen från en kär vän som önskar godmorgon en kopp gott kaffe och två hårdbrödmackor en digital dagstidning med rödgrönt fokus som hjälper till med navigeringen i en orolig tid en klar sol som tittar in över hustaken …och dagen är så gott som räddad

Bortom allt mänskligt skrammel och väsen distraherande glitter påträngande strålkastarljus som hämmar sikten måste det väl ändå finnas något viktigare som är på riktigt något värt att längta efter Bestämmer mig för att det är så

Ondskan finns tyvärr ibland oss och inom oss som en gråsvart kall dimma omöjlig att helt undfly Men här finns också kärleken som gång på gång öppnar hoppets fönster och släpper in morgonljuset

Nyheterna kastas mot oss som blöttunga snöbollar en gråkall aprildag krigen och våldet bara fortsätter och fortsätter lidandet och förödelsen tar aldrig slut medmänniskor dör medmänniskor flyr för sina liv …och riksbanken sänker styrräntan klimatet skenar glaciärer smälter havsnivåer höjs bränder och orkaner härjar torkan och den extrema värmen skördar liv medmänniskor dör medmänniskor flyr…

Har hört att det finns personer som hatar medmänniskor de inte kan kontrollera Om det stämmer undrar jag hur det ska gå för oss som inte ens  kan kontrollera oss själva

Gråten  syns inte men finns där  ändå som en mörk klump någonstans mellan bröstkorgen och halsen färgad i en blå ton som sipprar ut i små puffar påverkar tankar och känslor  gör oss ömtåliga så oerhört ömtåliga Gråten vågar inte  komma fram gömmer sig bakom vuxenmasken som ingen absolut ingen får se bakom

Att bli baktalad tillhör livet ty sådan är människans natur tack och lov brukar det finnas ett bäst före-datum varefter det ebbar ut men ibland fortsätter det år efter år oförminskat som om en synnerligen avog inställning bitit sig fast i personers medvetande och vägrar släpp taget

De hackar på vår välfärd likt uppretade skator för att bryta ner tryggheten vi gemensamt under generationer byggt upp orsaka oreparerbara skador blottlägga och punktera det medmänskliga hjärtat De hackar på vår välfärd så egoismen ges fritt spelrum

Märker av mörkret hur tankarna dyker känslorna sjunker neråt neråt Vet att det bara är en tidsfråga innan de lockas upp igen av det återvändande ljuset