Det finns människor som passar att leva i storstäder som liksom har tempot och den urbana stilen medfött i sig som blommar upp blir hela just där med det småskaliga livet där alla känner alla på behörigt avstånd Och så finns det människor som förbleknar liksom tynar bort när intrycken och människorna blir för många…

Någonstans mellan då och nu gick något viktigt förlorat en hoppfull och livsbejakande tanke om en väg till en bättre värld där människor lever i harmoni med varandra och naturen blev politik som förhandlas fram runt förhandlingsbord där det vänds och vrids på hoppfulla och livsbejakande tankar så de passar för bredare målgrupper lockar fler…

Världen förändras snabbt alldeles för snabbt inför våra skrämda ögon roller kastas om i virvlande fart tidigare vänner är inte längre vänner tidigare fiender är inte längre fiender friheten att själv bestämma över sitt liv blir mer och mer exklusiv de osunt rika och mäktiga tar ohämmat för sig på de svagares bekostnad de som…

Det är en särskild smärta att upptäcka hur de du trodde stod dig nära ja, till och med tyckte om dig en dag tystnar vänder sig bort tar de där stegen som bekräftar att du inte är önskvärd längre Ingen förklaring ges inte ens ett ”var rädd om dig” bara tystnad och avstånd

Varför väljer så många av oss att tro på självutnämnda ledare som pekar med hela handen skrämmer sin omgivning och tycks ha svar på allt en ekonomi byggd på illusionen om evig tillväxt när vi lever på en jord med begränsade resurser lögner och desinformation som sprids av krafter som vill splittra människorna och avveckla…

en lugn natt en hälsning på mobilen från en kär vän som önskar godmorgon en kopp gott kaffe och två hårdbrödmackor en digital dagstidning med rödgrönt fokus som hjälper till med navigeringen i en orolig tid en klar sol som tittar in över hustaken …och dagen är så gott som räddad

Bortom allt mänskligt skrammel och väsen distraherande glitter påträngande strålkastarljus som hämmar sikten måste det väl ändå finnas något viktigare som är på riktigt något värt att längta efter Bestämmer mig för att det är så

Ondskan finns tyvärr ibland oss och inom oss som en gråsvart kall dimma omöjlig att helt undfly Men här finns också kärleken som gång på gång öppnar hoppets fönster och släpper in morgonljuset

Nyheterna kastas mot oss som blöttunga snöbollar en gråkall aprildag krigen och våldet bara fortsätter och fortsätter lidandet och förödelsen tar aldrig slut medmänniskor dör medmänniskor flyr för sina liv …och riksbanken sänker styrräntan klimatet skenar glaciärer smälter havsnivåer höjs bränder och orkaner härjar torkan och den extrema värmen skördar liv medmänniskor dör medmänniskor flyr…

Har hört att det finns personer som hatar medmänniskor de inte kan kontrollera Om det stämmer undrar jag hur det ska gå för oss som inte ens  kan kontrollera oss själva