rädsla förvirring olust flykt ständig flykt bort från känslan dig själv livet meningslös flykt i vansinnig fart inte känna se aldrig någonsin stanna upp förrän ögonblicket det skräckfyllda ögonblicket då benen flyktbenen ditt enda försvar inte bär dig längre då först då kan vemodet bli din vän

Smärtan när de träffar får marken att rämna Jag faller faller faller Några få ord uttalade utan förbarmande Helt utan vikt egentligen Ändå med en tyngd som krossar den noggrant stängda dörren till det innersta, innersta Barnet kryper ihop i ett hörn Blundar Darrar Önskar att allt ska gå över

Kärlek när händer själar kroppar ögon munnar tankar förhoppningar sanningar äntligen möts Kärlek när andetag förenas till en helhet

Grå stillhet utan röster som larmar och tar plats Tankens lugna vingslag för mig vidare Längre och längre bort från kletet som binder och tröttar Andetagens rytm Livets enkla ekvation In och ut Sanningen finns kanske där i det till synes självklara bortom förnuftet Tänk säger du Sluta tänk säger jag Grå stillhet till vår…

Inte här Inte där Svaren saknas Medan frågorna likt flugorna runt sockerbiten fortsätter surra runt Allt fler Allt ivrigare Inte så att de skrämmer eller ens oroar särskilt mycket Men de förvirrar Förändrar kartan Kräver ständig anpassning till det nyckfulla oförutsägbara Tvingar mig att ständigt påminna mig om att jag bara är jag På väg…

Bara några få ord  och allt är   förändrat  Vi är inte vi längre  Vårt ersätts av mitt  Allt det som förenat   och byggts upp  under åren   är sprängt i bitar  och faller   likt ensamma höstlöv  mot marken  Bara några få ord  en tidig söndagsmorgon  i köket  som nu inte är vårt längre  och allt blev  …

Vad gör jag när kärlek inte räcker?  När inget mer finns att säga  Muren är byggd  Av dina händer  Vad gör jag när orden förlorat sitt innehåll?  Ord som berört och tagits emot  Som de gör när de talas  från hjärta till hjärta  Synliga i det förlåtande ljuset   Vad gör jag när du väljer att…