Förstår mig inte på världen Nej, det blev fel Det är oss människorna jag inte förstår Så underbara öppna helhjärtade i ena stunden För att i nästa vara beredda att kasta bort allt som verkligen betyder något Jorden vi ärvt Medmänniskorna Kärleken Livet Nog är väl det värt mer?

När någon frågar mig vad ondska är svarar jag Det är vi när vi är som sämst

Tomheten är också en känsla Fylld av ingenting förutom ekot från ditt inre sargade landskap Tomheten är mellanrummet hålet dalen djupet som aldrig helt kan fyllas Tomheten kan vara ett vilorum eller ett fängelse Du väljer

Att lyckas Allt handlar om det Men vägvalen är obegripligt många Lyckas i världens eller dina egna ögon Antingen väljer du eller så väljer andra åt dig Yttre framgång kan mätas i pengar på den ofria fria marknaden Inre framgång mäts på den enda totalt fria marknaden Styrd endast av din egen syn på livet…

Ensamhet Bottenlös ensamhet Ett skrik utan ljud Närvarande i allt Önskad Oönskad Alltid nära Inte alltid möjlig Vissheten att den är delad genomliden genomlevd av alla tröstar lite för stunden Ensamhet Trogen som en kär vän till sista andetaget

I den koncentrerade andningens tempel finns ljuset och kraften där och här då och nu allt annat är oviktigt I den koncentrerade andningens tempel möts vi du och jag jag och jag allt och inget oändligheten förpackad i ett frö färdigt att gro

Frustrationens blåröda dimmor hindrar seendet Vanvettets regn piskar huden ackompanjerad av gallskrikande kastvindar Enklast att blunda stå still acceptera underläget bli en levande död eller  vända om få vinden i ryggen och bara följa med det öronbedövande larmet Medgångsmänniska eller motgångsmänniska Bara att välja

Ögon som ser men väljer att titta bort Tankar som stannar vid tankar Knutna händer som vill smeka men vägrar att öppnas Strama läppar som vill le sjunga kyssas viska varma ord i någons öra men inte längre vet hur man gör Fångade i rädslans grepp Människor som längtar så att deras hjärtan värker utan…

trött så otroligt trött på självcentreringens omåttliga dumhet och det offentliga käbblets högljudda tomhet trött så ofantligt trött på allt det lismande inställsamma och översockrat kletiga som övermannar oss i vimlandets och socialiserandets färglösa träskmarker trött så fruktansvärt trött på tomhetens och meningslöshetens accelererande utbredning på den välgödda medelklassens middagsbjudningar trött så förbaskat trött på…

När tillvaron vänder sig mot mig går det fort Brutaliteten i omsvängningen får mig att vackla till förlora balansen Det som nyss verkade så bra är plötsligt ett hot mot mig den jag är och det jag tror på Vet inte längre vem som är min vän Känner att allt jag gör och säger kan…